på filosofin
I gymnasiet hade jag en lärare i religionskunskap, och om du söker efter "på religionen" här på min blogg, så kommer du att finna en hel serie med hans lustiga uttalanden. Han var en såndär lärare som tyckte om att berätta saker, han tappade gärna bort sig i långa historier som egentligen inte hade så mycket med kursplanen att göra. Men det blev sällan långtråkigt - hans historier var oftast mycket intressanta. Tyckte jag. Och så var det ju hans lustiga språkbruk. Inte så sällan slak det bara ur honom helt galna saker, en sorts skarp ironi som inte riktigt passade ihop med hans plufsiga yttre. Och han behöll hela tiden sitt stenansikte, som om det inte alls var meningen att det skulle vara roligt.
Han var en såndär människa som ständigt lyckas vara rolig av misstag, men som man skrattar med och inte åt.
Nu har jag en föreläsare i värdeteori. Han heter Björn. Han liknar religionsläraren, verkligen, samma långa avstick i historier och den till synes oavsiktliga humorn som hela tiden genomsyrar hans föreläsningar. Vi har haft diskussioner om Luke Skywalkers moraliska konflikt inför den sista kampen mot Darth Vader, ljussablar är ett ständigt återkommande tema, hårdrocksband och siffran 42 har kommit på tal.
Men det är svårt att citera. Det är roligt i sammanhanget. Hela föreläsningssalen sitter och skrattar. Men vi är alla på god väg att bli hjärntvättade filosofistudenter. Risken är att världen utanför inte skulle hänga med.
Igår sa Björn:
Om en smågangster från Kungsholmen håller en pistol mot mitt huvud och säger åt mig att jag ska tro att månen är en stor grön ost, annars skjuter han mig, då är det enligt mål-medel-teorin rationellt av mig att tro att månen är en stor grön ost.
Det var alldeles hysteriskt igår. Men ni ser, såhär i klart dagsljust långt bort från sal D7 på Stockholms Universitet, är det plöstligt ganska intetsägande.
Han var en såndär människa som ständigt lyckas vara rolig av misstag, men som man skrattar med och inte åt.
Nu har jag en föreläsare i värdeteori. Han heter Björn. Han liknar religionsläraren, verkligen, samma långa avstick i historier och den till synes oavsiktliga humorn som hela tiden genomsyrar hans föreläsningar. Vi har haft diskussioner om Luke Skywalkers moraliska konflikt inför den sista kampen mot Darth Vader, ljussablar är ett ständigt återkommande tema, hårdrocksband och siffran 42 har kommit på tal.
Men det är svårt att citera. Det är roligt i sammanhanget. Hela föreläsningssalen sitter och skrattar. Men vi är alla på god väg att bli hjärntvättade filosofistudenter. Risken är att världen utanför inte skulle hänga med.
Igår sa Björn:
Om en smågangster från Kungsholmen håller en pistol mot mitt huvud och säger åt mig att jag ska tro att månen är en stor grön ost, annars skjuter han mig, då är det enligt mål-medel-teorin rationellt av mig att tro att månen är en stor grön ost.
Det var alldeles hysteriskt igår. Men ni ser, såhär i klart dagsljust långt bort från sal D7 på Stockholms Universitet, är det plöstligt ganska intetsägande.
Kommentarer
Trackback