jämnåringar

Det är lika roligt varje gång. Jag går på linje 14 vid Slussen (ibland är det gamla tåg - då blir jag glad. De luktar på ett särskilt sätt, låter så hemtrevligt skramligt. Det känns som att stiga rakt in i lågstadiet igen). Oftast får jag sittplats. Vid T-Centralen brukar vagnen var i princip full. Det är en ganska jämn blandning människor, alla åldrar. Men så rusar Östermalm-stationerna förbi och när tåget öppnar dörrarna mot Universitetets perrong, väller det ut otaliga ungdomar. I rulltrapporna: bara 20-någontingåringar. Alla i min ålder, ungefär, eller lite äldre. Det känns så absurt. Inte konstigt egentligen, det är ju ändå universitetet och pluggar gör ändå flest ungdomar, men absurt. Ovant att vara så totalt omringad av bara jämnåriga. Tre hela överfulla rulltrappor på väg uppåt med tjugoåringar. Det får mig alltid att skratta.

Och idag kom jag ut från biljetthallen, ut i solskenet - nu är det vår på allvar. Let's dance to Joy Division i hörlurarna och det doftade nyutslagna blad. Vissa dagar räcker det, och livet blir underbart bara därför.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback