minnen från Koster IV

Söndagen den 26:e augusti

Jag började läsa Det finns inga lyckopiller av Bodil Malmsten. Jag tycker mycket om Bodil Malmsten. I våras gick jag i ett bodilförälskelserus. Hon var genial.

Nu har jag fått lite distans. Jag har hunnit kyla ner mig. Hon är ingen gudom. Det hon skriver är inte alltid lag. Hon är ju trots allt bara människa.

 

Hennes syn på svenskar är mycket bitter. Hon flydde Sverige för sitt Finistère och fortsätter att bittert spy galla på svenskarna. Och karaktärsdragen hon ger svensken stämmer för det mesta i min uppfattning, de är allmänt kända. Men det är i värderingen av dessa egenskaper som åsikterna kan skiljas åt. Bodil Malmsten laddar dem negativt. Det är det ganska många som gör.

I höstas gick en serie på tv (det var väl i höstas? Jag minns inte), Världens modernaste land med Fredrik Lindström som smilade sig i en soffa tillsammans med Peter Englund. Peter är av en helt annan uppfattning än Bodil Malmsten. Han ser samma egenskaper hos svensken, men han värderar dem positivt. Svenskens benägenhet att köa som ett tecken på civilisation. Det är så upplyftande när man märker att det kan läggas så olika värderingar i saker. Det inger hopp.

Själv har jag inte riktigt bestämt mig än för hur jag ska värdera svenskheten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback