snöfall

Ute snöar det. Stora, tunga, blöta snöflingor. Det får mig att tänka på sånt jag varit med om när det snöat.

Snö för mig är en bra grund för funderingar. När jag tänker på mina minnen som innehåller snöfall, så utgår nästan alla från ett klassrum. Eilas växthusliknande NO-sal under högstadietiden. Psykologilektionerna under tvåan, när jag satt vid fönstret och andades på rutan utan att bry mig det minsta om Jung och betingade hundar. Lektionerna i litterär gestaltning, Sandra som säger: "Det snöar".
Och jag skrev dikter. Snöfallsdikter. Jag har många snöfallsdikter. Snöfall får mig att samla tankarna. Snöfall får orden att ställa sig på rad och vänta på sin tur, att komma ut i ordning nästan precis så som jag vill ha dem. Inte som regnrusningen eller mulendagsstockningen eller soltomheten. Snöfallet får orden att långsamt singla genom huvudet tills de försiktigt lägger sig tillrätta på pappret.
Snöfallsdagar är bra dagar. Jag hoppas de blir många den här vintern. Gud vet att jag kommer att behöva dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback