jag behöver dem mer än vad jag tycker om dem
Jag har läst en författare. Hans två böcker. Gunnar Ardelius heter han. Jag måste älska honom bara för titlarna på hans böcker. Titlar kan vara väldigt viktiga, i vissa fall är det titeln som gör hela boken. En bra titel kan förlåta mycket. Gunnar Ardelius böcker heter så att jag älskade dem redan när jag såg dem stå där i bibliotekets hylla.
Hans debutbok heter Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Det är en kärlekshistoria. Den är inte alls originell. Den är helt vanlig. Och just därför är den så fantastisk. (Och vad jag hatar såna ord - fantastisk, underbar, grotesk, fruktansvärd, magnifik. De ger inget utrymme, de pöser över sina egna kanter som om de hade alldeles för mycket jäst i sig. Men vad ska man göra såhär dags, jag orkar inte leta reda på bättre synonymer.) Den har en början (mötet), en mitt (förälskelsen) och ett slut (uppbrottet) - det är en helhet. Och den är på riktigt.
Hans andra bok heter När du blundar tittar jag och är mer av en lägesrapport. Först förstod jag mig inte på den, jag letade efter en utveckling som inte fanns där, men idag när jag satt på tvärbanan och läste de sista kapitlena insåg jag det är ju mig den handlar om. En bok behöver inte följa Aristoteles dramaturgiska kurva för att skapa en förändring. Den kan vara som När du blundar tittar jag. En bok kan faktiskt handla om någon som jag, just nu, i all min självföraktande apati och förvirrade ensamhet och ändå vara bra. Den kan:
Han hade tänkt på kärleken som en stor grön sommaräng där han skulle springa runt och skratta. Hur kunde han vara så dum i huvudet? Det är svårt med det som finns inuti huvudet och inte har någonting med verkligheten att göra. Och ännu svårare är det som finns i verkligheten.
***
Bodil har fått konkurrens på tronen.
Hans debutbok heter Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Det är en kärlekshistoria. Den är inte alls originell. Den är helt vanlig. Och just därför är den så fantastisk. (Och vad jag hatar såna ord - fantastisk, underbar, grotesk, fruktansvärd, magnifik. De ger inget utrymme, de pöser över sina egna kanter som om de hade alldeles för mycket jäst i sig. Men vad ska man göra såhär dags, jag orkar inte leta reda på bättre synonymer.) Den har en början (mötet), en mitt (förälskelsen) och ett slut (uppbrottet) - det är en helhet. Och den är på riktigt.
Hans andra bok heter När du blundar tittar jag och är mer av en lägesrapport. Först förstod jag mig inte på den, jag letade efter en utveckling som inte fanns där, men idag när jag satt på tvärbanan och läste de sista kapitlena insåg jag det är ju mig den handlar om. En bok behöver inte följa Aristoteles dramaturgiska kurva för att skapa en förändring. Den kan vara som När du blundar tittar jag. En bok kan faktiskt handla om någon som jag, just nu, i all min självföraktande apati och förvirrade ensamhet och ändå vara bra. Den kan:
Han hade tänkt på kärleken som en stor grön sommaräng där han skulle springa runt och skratta. Hur kunde han vara så dum i huvudet? Det är svårt med det som finns inuti huvudet och inte har någonting med verkligheten att göra. Och ännu svårare är det som finns i verkligheten.
***
Bodil har fått konkurrens på tronen.
Kommentarer
Trackback