att lära känna en stad III: Ensampromenad i Ekskogen
Sist var jag i Västra skogen. Därför åkte jag denna soliga söndag ända till Ekskogen.
Redan att åka Roslagsbanan var ett äventyr.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av Ekskogen, men inte var det då dethär i alla fall.
När jag steg av tåget var jag på landet! Fyrtio minuter från city, och det var som att storstaden
aldrig uppfunnits. (Och vilken äcklig storstadsunge jag är egentligen. Usch!)
Det var nästan som att gå in i en Emil från Lönneberga-
film, om man bortsåg från asfalten. De faluröda husen
med vita knutar och lummiga trädgårdar, omgärdade
av åkrar och betesmarker för kor och hästar
Inga ekar kunde jag hitta i Ekskogen, men många blommor. En hel backe med sånahära
tillexempel. Jag känner igen dem, men vet inte vad de heter. Marie kanske vet?
I Ekskogen hänger de skorna i elledningarna
Redan att åka Roslagsbanan var ett äventyr.
Det var bara några månader sen som jag insåg att det går tåg från Tekniska högskolan/ Stockholm östra. Jag hade alltid undrat varför så många går av där, alla kunde ju inte vara påväg på billig Ålands-kryssning? Jaa... Men det var ett stort hopp från gårdagens blå linje, där de flesta har svart hår och jag inte stack ut det minsta när jag pratade finska i mobilen med min mamma. Här såg nästan alla ut att ha svensk härkomst - förutom den glade konduktören som gick fram och tillbaka i de tre vagnarna och stämplade remsor medan villaområdena rusade förbi utanför fönstret.
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig av Ekskogen, men inte var det då dethär i alla fall.
När jag steg av tåget var jag på landet! Fyrtio minuter från city, och det var som att storstaden
aldrig uppfunnits. (Och vilken äcklig storstadsunge jag är egentligen. Usch!)
Det var nästan som att gå in i en Emil från Lönneberga-
film, om man bortsåg från asfalten. De faluröda husen
med vita knutar och lummiga trädgårdar, omgärdade
av åkrar och betesmarker för kor och hästar
Det är såhär jag vill umgås med hästar - när de fritt får gå i stora hagar och äta gräs, där
jag kan rida på långa uteritter och boxen i stallet bara används som sovplats.
jag kan rida på långa uteritter och boxen i stallet bara används som sovplats.
Inga ekar kunde jag hitta i Ekskogen, men många blommor. En hel backe med sånahära
tillexempel. Jag känner igen dem, men vet inte vad de heter. Marie kanske vet?
I Ekskogen hänger de skorna i elledningarna
Solen värmde och det är något speciellt med luften i Ekskogen - så full av dofter och den smakar ... gott. När jag satt och väntade på att tåget skulle komma och ta mig hem igen, kände jag mig så fjärran. Som att världen var en helt annan, som att tiden var annorlunda, mer flytande och jämn, som det oundvikliga kompromisslösa, men ändå milda som jag behöver just nu.
Ekskogen tyckte jag om. Ekskogen var bra för mig. Till Roslagsbanan kommer jag att hitta igen.
Ekskogen tyckte jag om. Ekskogen var bra för mig. Till Roslagsbanan kommer jag att hitta igen.
Och nu finns det fler bilder i bilddagboken.
Kommentarer
Postat av: marie
fint foto, tror att det kan vara backsippa, kanske:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Backsippa
pröva att åka lidingöbanan om du inte åkt där!
Postat av: Hannes
Det är backsippor! De är fridlysta så härligt att du lyckades några på bild. Hur vet jag? Bara 200m från huset ligger våran egen backsippebacke =) Helt underbar under mitten av maj!
Trackback