att lära känna en stad I: Vilse i Västertorp

När jag var fjorton hade jag och Hannah planer på att åka runt i olika Stockholmsförorter, fota och skriva små texter om det som vi sen så småningom skulle sätta ihop till någon sorts bok - Vårt Stockholm. Vi kom bara till Rågsved och Hagsätra. Sen fick vi annat för oss. Och nu lär vi nog inte åka på några spontanutflykter mer, åtminstone inte på mycket länge.

Men det hindrar mig inte från att göra det själv. Jag hade ingen lust att sitta hemma och dega hela dagen, det är bra med lite omväxling sägs det ju och plugga orkade jag inte. Så jag steg på tunnelbanan, studerade SL-kartan och valde ut en station som jag aldrig varit på tidigare.

tunnelbana
Nyrenoverad tunnelbanestation? Ren gissning


staty
Centrum (om det ens kan kallas det) var inget att hurra för. Men de hade många statyer


fasad
Lite förortsromantik. Husen stod för det mesta i rader, ganska ostrukturerat kändes det som,
och gårdarna kändes inte riktigt som gårdar. Det fanns liksom inga riktiga knutpunkter husen
emellan. Här bor folk bara, inget mer. Och det var en jävla massa träd och kullar.

Och jag gick vilse


villor
Villaområdet var riktigt sött. Både stora praktvillor, mystiska trähus, tegelhögar och så sånahär
små tändsticksaskar. Jag hade ingen aning om var jag var och det var spännande. Och jag tror
mig kunna säga, om än med något svag empiri i ryggen, att västertorpsborna cyklar mycket


bil
Om du parkerar din bil i Västertorp, kan det gå såhär ... fast risken är nog ganska liten.
Västertorp kändes som en mycket lugn och stillsam förort - kanske lite väl stillsam. Klotter
såg jag bara på ett enda ställe. Jag hittade till slut tillbaka till tunnelbanan och kunde åka
hem till Bagarmossen/Skarpnäck igen - borta bra men hemma bäst


Det finns fler bilder i min bilddagbok

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback