återträffen
Jag förstår inte riktigt vad som är grejen med mig. Jag har knappt hunnit bli klar med hela paniken kring skivan, stressen med skolan, jag har en mottagning att arrangera och mina klasskassörsuppgifter har visat sig vara mycket jobbigare än vad man kunnat tro - och så ska jag direkt börja organisera något nytt! Som om jag inte hade nog med det jag redan har. Jag har allvarliga problem. Jag kan inte slappna av.
Nu är det en återträff med min gamla grundskoleklass som jag fixar. Jag gick i samma klass från ettan till nian, och vi hade faktiskt riktigt bra sammanhållning fram till sista halvåret. Vi kom iväg på en klassresa till Grekland, det är det inte många som lyckas med. Och nu ska vi alltså träffas igen. Orsaken är att Paulina kommit på kortvisit till Stockholm.
Paulina gick i vår klass från ettan till femman. Paulina var klassens solstråle, alla älskade Paulina, Paulina brukade busa med högstadieeleverna, Paulina älskade att spela bandy och sjunga. Och jag och Paulina var bästisar. Paulina hälsade på mig när jag bodde i Tanzania - vi välkomnade det nya milenniet tillsammans på en skitig parkeringsplats. Sen flyttade hon till Italien. Jag har hälsat på henne där ett par gånger, och vi har träffats nån gång varje år när hon kommit till Stockholm om somrarna. Men i år kommer hon hit tidigare, hon är här nu och hon bad mig om att kanske försöka fixa ett möte med gamla klasskamrater. Och självklart ställer jag upp. Jag kan inte säga nej.
Jag har gått igenom msn-listan och telefonboken och lyckats samla halva klassen ungefär - dem man vill träffa. Vikke och Samuel, Oskari såklart, Markus och Vuori, Jennifer, Vanessa. Och förvånande nog har alla varit positivt inställda, antagligen på grund av Paulina. I eftermiddag i Rålambshovsparken smäller det - varning för hög nostalgifaktor (både på grund av människorna och platsen, vår skola ligger precis i närheten) och regn. Jag bakade tre satser cookies i måndags för detta tillfälle. Men det lär ju gå åt helvete...
Nu är det en återträff med min gamla grundskoleklass som jag fixar. Jag gick i samma klass från ettan till nian, och vi hade faktiskt riktigt bra sammanhållning fram till sista halvåret. Vi kom iväg på en klassresa till Grekland, det är det inte många som lyckas med. Och nu ska vi alltså träffas igen. Orsaken är att Paulina kommit på kortvisit till Stockholm.
Paulina gick i vår klass från ettan till femman. Paulina var klassens solstråle, alla älskade Paulina, Paulina brukade busa med högstadieeleverna, Paulina älskade att spela bandy och sjunga. Och jag och Paulina var bästisar. Paulina hälsade på mig när jag bodde i Tanzania - vi välkomnade det nya milenniet tillsammans på en skitig parkeringsplats. Sen flyttade hon till Italien. Jag har hälsat på henne där ett par gånger, och vi har träffats nån gång varje år när hon kommit till Stockholm om somrarna. Men i år kommer hon hit tidigare, hon är här nu och hon bad mig om att kanske försöka fixa ett möte med gamla klasskamrater. Och självklart ställer jag upp. Jag kan inte säga nej.
Jag har gått igenom msn-listan och telefonboken och lyckats samla halva klassen ungefär - dem man vill träffa. Vikke och Samuel, Oskari såklart, Markus och Vuori, Jennifer, Vanessa. Och förvånande nog har alla varit positivt inställda, antagligen på grund av Paulina. I eftermiddag i Rålambshovsparken smäller det - varning för hög nostalgifaktor (både på grund av människorna och platsen, vår skola ligger precis i närheten) och regn. Jag bakade tre satser cookies i måndags för detta tillfälle. Men det lär ju gå åt helvete...
Kommentarer
Trackback