språkkomplikationer
Jag har börjat förväxla U och Y. Det är inte okej. Svenska har alltid varit ett av mina starka sidor. Och nu skriver jag U där det ska vara Y och måste sitta och uttala orden tyst för mig själv i evigheter innan jag kan bestämma mig för vilket av dem det ska vara, och ändå är jag osäker. Inte i alla ord, såklart, det finns ord som sitter i ryggmärgen som man stavar på ren vana snarare än rättstavningsförmåga. Men nya ord, ord som jag inte använder dagligen. Det har börjat bli krångligt.
Det måste vara min finska. I finskan uttalas U som O och Y är en blandning mellan det svenska U:et och Y:et. Jag har alltid trott att det är min finska som fått lida av min svenska, aldrig att det skulle vara tvärtom. Aldrig slutar man förvånas. Folk reagerar redan på mitt sätt att uttala vissa ord. Tillexempel persilja. Jag betonar på I:et, medan mina svenska vänner säger att det är E:t som är det rätta. Men då blir ju ordet persilja fult, PÄSCHilja. Inte så attraktivt. Men är det inte konstigt att det hoppar fram nu, förvirringen med mina två modersmål, när jag knappt pratar det längre. I nio år gick jag i en finsk skola, och i gymnasiet läste jag modersmål ABC i två och ett halvt år. I julas tog den sista finskakursen slut. Och nu hoppar mina invandrarfasoner fram. Det är pinsamt.
Det måste vara min finska. I finskan uttalas U som O och Y är en blandning mellan det svenska U:et och Y:et. Jag har alltid trott att det är min finska som fått lida av min svenska, aldrig att det skulle vara tvärtom. Aldrig slutar man förvånas. Folk reagerar redan på mitt sätt att uttala vissa ord. Tillexempel persilja. Jag betonar på I:et, medan mina svenska vänner säger att det är E:t som är det rätta. Men då blir ju ordet persilja fult, PÄSCHilja. Inte så attraktivt. Men är det inte konstigt att det hoppar fram nu, förvirringen med mina två modersmål, när jag knappt pratar det längre. I nio år gick jag i en finsk skola, och i gymnasiet läste jag modersmål ABC i två och ett halvt år. I julas tog den sista finskakursen slut. Och nu hoppar mina invandrarfasoner fram. Det är pinsamt.
Kommentarer
Trackback