[under uppförande]

För att vänja mig, går jag runt hemma i mina nya klackskor som ekar i parketten och Barcelona-klänningen som pappa kallar för Marilyn Monroe-blåsan. Med rätta, antagligen. Förhoppningsvis. Idag känner jag för att bli förknippad med förra århundradets amerikanska sexsymbol, kanske en av tidernas mest missförstådda stjärna. Jag tänker att det här med fysik nog inte är så avskyvärt ändå. Jag borde nog utnyttja det så länge jag har det. Och jag har alltid tyckt att timmarna till häst gett mig sexiga vader. Jag borde nog bli lite mer kvinnlig.