[under uppförande]

När jag kom till stationen hade klockan hunnit bli 08:49 och tunnelbanan hade precis kommit in på perrongen. När jag började springa ner för den evighetslånga rulltrappan öppnade tåget dörrarna och när jag precis kom ner stängdes de. Diskmedel också, tänkte jag och började gå mot bänkarna. Men så öppnades dörrarna igen. En ängel till kusk! Jag vände mig snabbt om, brände av ett solskensleende och hoppade in.
Bättre början på dagen kunde jag inte fått. Jag känner det på mig, det här kommer bli en bra dag. Jag känner det.