flyttlasset går
Govänner, nu pyser jag. Eller snarare: jag flyttar ner till mamma och hennes dator är från 1998 och bryter regelbundet ut i strejk för att få gå i pension, vilket brukar leda till att jag i ren frustration drar på mig gympadojorna och springer tills jag inte får någon luft, fram och tillbaka på Horrisontvägen. Alltså kommer jag antagligen tillbringa mina kvällar med min stickning och hjärndöda amerikanska serier (Grey's Anatomy börjar tillexempel på onsdag igen) istället. Alltså kommer jag inte skriva såvärst mycket här heller under de kommande veckorna. Jag tror det kan vara bra med en paus. Om inte annat, så för min stela stackar nacke. Så, på återseende!
Det ska bli skönt att flytta till mamma. Det är ett helt annat tempo där. Stilla, på något sätt. Mycket mindre att göra. Ingen press. Jag lever två olika liv hos mina föräldrar. Hos pappa är det hela familjegrejen, hos mamma är det mer jag. Och ibland hon. Men mest jag. Och ändå, Skarpnäck känns mer som hemma. Jag har bott i den trean sen jag var tre. Det är sexton år. Det är ganska länge. Sovit under samma tak, suttit i samma rum, väggarna har hört mig hoppa i sängen med Agnes och sjunga till Carola när jag var fyra och pryds nu av mina egna fotografier. Om något, så känns det åtminstone tryggt.
Det ska bli skönt att flytta till mamma. Det är ett helt annat tempo där. Stilla, på något sätt. Mycket mindre att göra. Ingen press. Jag lever två olika liv hos mina föräldrar. Hos pappa är det hela familjegrejen, hos mamma är det mer jag. Och ibland hon. Men mest jag. Och ändå, Skarpnäck känns mer som hemma. Jag har bott i den trean sen jag var tre. Det är sexton år. Det är ganska länge. Sovit under samma tak, suttit i samma rum, väggarna har hört mig hoppa i sängen med Agnes och sjunga till Carola när jag var fyra och pryds nu av mina egna fotografier. Om något, så känns det åtminstone tryggt.
Kommentarer
Trackback