[under uppförande]

Måndag 11/6, 21:59
Jag stod böjd över diskbänken och åt mango. Jag hade skärt upp den så som Howard gjorde - ett rutmönster så att när man vänder skalhalvan "utochin" bildas tärningar. Howard var vår kock i Tanzania och där åt jag mango till frukost varje dag. Eller ananas, om det var säsong. Men inte papaya. Det tyckte jag inte var gott. Om jag gör det nu vet jag inte. Det var längesen jag åt det senast. Men det har ett vackert namn. Papaya. Nästan som att man borde tycka om det, bara därför.
Gud. Jag har inte varit själv i mer än tre timmar, och redan har jag börjat funta på att göra en partyspellista. Tyder inte det på något sorts tvångsmässigt beteende? Rädsla för tystnad och lugn? Som jag pratat om det här - ta det lugnt och vara själv i Hundby. Och efter tre timmar får jag klaustrofobikänningar. Jag skickar ett sms till Kirke, Då var jag ensam i Hundby. Som upplagt för ett Blair Witch Project 2. Inte för att jag sett den men jag har ju hört...
Jag har åtminstone lyckats laga middag. Det är en stor framgång, för att vara jag och ensam.