änglar och pirater
Jag erkänner. Jag läser för mycket. Jag har ersatt pluggandet med böcker. Det verkar som att jag inte kan leva helt normalt, jag måste ha något att gömma mig bakom, slippa göra det som faller mig in.
Ja, jag hade precis läst ut Beasts av Joyce Carol Oates. (Den var bra. Nu har jag läst två böcker av Joyce Carol Oates. Jag tycker fortfarande att hon är värd ett nobelpris. Men svenska akademien är väl för elitistisk, för manschauvinistisk.) Jag låg på soffan och såg fram emot att få kasta mig in i nästa bok med en gång. Falling angels av Tracy Chevalier. (Jag älskar historiska böcker, lite samma sak som med kostymfilmer och historieundervisningen i skolan. Jag kan inte hjälpa det, jag har det efter min pappa. Vi har ett helt rum täckt av hyllmeter på hyllmeter med böcker om historia, sorterade efter länder och årtal, son som han är till en bibliotikarie. Jag har ett tungt arv att bära på.) Jag hade gått till statsbiblioteket igår speciellt för att låna den här boken, det var ett och ett halvt år sen jag läste Girl with pearl earring och jag älskade den men sen kom så många andra böcker ivägen och jag glömde bort att hon fanns. Tills igår, då jag plöstligt kom på att den var en av de få böckerna jag verkligen sträckläst, långt in på nätterna, på flera år. Så jag åkte till statsbiblioteket och lånade den.
Jag låg på soffan, det där ögonblicket av möjligheter innan man börjar läsa en ny bok pirrade i magen, jag öppnade första sidan och ... kom in på sida elva! De första tio sidorna i boken saknades. Utrivna! Borta! Om jag haft anlag till det, hade jag fått en hjärtattack där och då. ... ... ... Jag kan fortfarande inte formulera orden rätt så att ni kan förstå hur förskräckt jag blev. För mig är böcker heliga. (Det har jag också efter min pappa. Jag har hört att min pappas och min mammas första gräl var över att mamma gjort ett hundöra i en bok som hon lånat av pappa.) Och nu var det dubbelt - inte bara att en bok blivit misshandlad, det var dessutom en bok som jag velat läsa, sett fram emot att få dyka in i. O Athena, VARFÖR jag!?
Så nu sitter jag och googlar efter det första kapitlet i Falling angels. Vilken jävla tur att jag är i stan, och inte på landet. Man vet aldrig vad jag kunde ha gjort där, isolerad, utan tillgång till varken bibliotek eller internetpirater.
Ja, jag hade precis läst ut Beasts av Joyce Carol Oates. (Den var bra. Nu har jag läst två böcker av Joyce Carol Oates. Jag tycker fortfarande att hon är värd ett nobelpris. Men svenska akademien är väl för elitistisk, för manschauvinistisk.) Jag låg på soffan och såg fram emot att få kasta mig in i nästa bok med en gång. Falling angels av Tracy Chevalier. (Jag älskar historiska böcker, lite samma sak som med kostymfilmer och historieundervisningen i skolan. Jag kan inte hjälpa det, jag har det efter min pappa. Vi har ett helt rum täckt av hyllmeter på hyllmeter med böcker om historia, sorterade efter länder och årtal, son som han är till en bibliotikarie. Jag har ett tungt arv att bära på.) Jag hade gått till statsbiblioteket igår speciellt för att låna den här boken, det var ett och ett halvt år sen jag läste Girl with pearl earring och jag älskade den men sen kom så många andra böcker ivägen och jag glömde bort att hon fanns. Tills igår, då jag plöstligt kom på att den var en av de få böckerna jag verkligen sträckläst, långt in på nätterna, på flera år. Så jag åkte till statsbiblioteket och lånade den.
Jag låg på soffan, det där ögonblicket av möjligheter innan man börjar läsa en ny bok pirrade i magen, jag öppnade första sidan och ... kom in på sida elva! De första tio sidorna i boken saknades. Utrivna! Borta! Om jag haft anlag till det, hade jag fått en hjärtattack där och då. ... ... ... Jag kan fortfarande inte formulera orden rätt så att ni kan förstå hur förskräckt jag blev. För mig är böcker heliga. (Det har jag också efter min pappa. Jag har hört att min pappas och min mammas första gräl var över att mamma gjort ett hundöra i en bok som hon lånat av pappa.) Och nu var det dubbelt - inte bara att en bok blivit misshandlad, det var dessutom en bok som jag velat läsa, sett fram emot att få dyka in i. O Athena, VARFÖR jag!?
Så nu sitter jag och googlar efter det första kapitlet i Falling angels. Vilken jävla tur att jag är i stan, och inte på landet. Man vet aldrig vad jag kunde ha gjort där, isolerad, utan tillgång till varken bibliotek eller internetpirater.
Kommentarer
Trackback