sommardagar
Idag har vi legat på gräsmattan i solskenet och läst. Mormors trädgård är som gjord för slödagar. Någon gång framåt eftermiddagen såg mamma upp från sin bok och sa:
- Varför göra något idag, som man lika gärna kan göra imorgon?
Och så fortsatte vi läsa. Jag är helt inne i Ett köpmanshus i skärgården nu. Det är en särdeles lång roman, för att vara exakt 1050 sidor, och jag har nu avverkat det dryga åttahundrafemtio. Jag lider med deras sorger och blir alldeles lätt när det går bra för dem. Jag har tillbringat de små stunder som jag inte haft näsan i boken med att försöka komma på lämpliga skådisar att gestalta mina hjältar - ty jag tror att den skulle göra sig mycket bra filmatiserad, helst som serie kanske, för den är ju så lång och det skulle vara så synd att ta bort något av alla de spännande, gripande äventyren och missödena. Först begränsade jag mig till svenska skådespelare: Eva Röse till den präktiga Majken, Maria Bonnevie som den vackra Emilia och kanske en ung Lena Endre som helgonet Thorborg. (Männen är inte alls lika roliga att rollbesätta, jag finner inte manliga skådespelare det minsta intressanta.) Men nej, denna svenska rollbesättning kändes ändå inte riktigt rätt, jag har så svårt med de svenska skådespelarna, jag känner till flera riktigt bra men dem har jag sett på teatern och vet varken namnet på eller kan riktigt se framför mig på film. Så jag lämnade den trånga svenska sfären och begav mig in bland våra internationella skådespelare. Direkt fastnade jag med Nicole Kidman, Natalie Portman och Kate Winslet. För att en film blir en njutning bara någon av dem är med. Men när jag rannsakade mig själv, kunde jag inte riktigt passa in någon av dem i mina hjältinnor. Men en spännande sysselsättning var det likväl.
Och hela tiden, medan jag låg på gräsmattan och läste eller funderade över skådespelare, flög svalorna över mitt huvud. Det var en hel flock svalor, och de lekte kull och skrek och flög runt som om de precis lärt sig flyga. Och antagligen hade de också det. Jag kan gott tänka mig att det var den högtidliga söndagen då svalboet tömts för den här sommaren och svalföräldrarna visade sina ungar hur luften skulle tas. Mellan de vilda flygturerna satte de sig på elledningen och pustade ut. Det var en riktig glädje att se på dem. Svalor har ett sätt att skrika, som varken liknar sång eller kraxande eller småfågelspip, och för mig finns det knappt något ljud som inger en djupare sommarkänsla.
Idag var en bra dag.