[under uppförande]

Hari, mammas massörvän från Indien, är här i Jaala för att ge ajurvediska behandlingar åt alla dessa bekymmerstyngda finnar. Och det är bra bisnes. Det kommer flera klienter om dagen hit till detta avsides hus mellan tallskogen och havrefälten.

Jag har också fått en behandling, uppdelad i tre tillfällen. Första gången var mest bara helt vanlig massage, om än med ovanligt mycket olja. Mängder av varm, tydligen mycket välgörande indisk olja. När jag skulle vända mig om från mage till rygg, höll jag på att glida av bordet, så halt av all olja var det.
Hela den här massagegrejen fick mig att tänka på i höstas, och jag var tvungen att koncentrera mig för att inte börja skratta. Det var ju nämligen så lustigt, att under en period i höstas bekantade jag mig med hela två unga massörer. Redan att träffa en, som vid tjugo och ett par års ålder är legitimerad massör, tyckte jag var lite skojigt, och när jag sen av en ren slump träffade den andra tyckte jag nästan att det var lite för mycket. Som om det var någon slags tecken? Eller att jag helt enkelt tilltalar massörer. De kanske ser något i mig som de tror att de kan hjälpa mig med. Min nacke, tillexempel...

Nästa dag fick jag en liknande behandling, men när jag trodde att det var klart, monterade Hari upp någon sorts droppmojäng (jag blundade hela tiden, så jag såg ingenting) och så lät han mig ligga där med olja långsamt långsamt droppande på min panna. Det var avslappnande och jag flöt mellan oljelukten och någon sorts dröm...
Sen var jag tvungen att tvätta håret sju gånger för att få bort oljan, och inte ens efter det och ordentlig bastning kändes håret riktigt rent. Men håret tycker om det, speciellt min hårbotten, som annars gnäller över allt schampo jag använder, oberoende prisklass.

Igår, under min sista behandling, fick jag vara med om något av det underligaste jag fått uppleva, tror jag. Hari började sprida vad jag först trodde var sand, men senare förstod var en kryddblanding, över hela min kropp, och sen massera mig med den på. Så småningom hade han även olja på kryddorna och fortsatte massera och det kändes ungefär som när man försöker smörja på sololja efter att man badat i havet och huden är prickig av sand och salt. Och efter ett tag kom jag på mig själv med att tycka att det var skönt. Och Hari sa att den här behandlingen var riktigt bra för hyn. Men jag kände mig dock likafullt som en marinerad fisk.
Men gud, det var ännu svårare att få bort än oljan ut håret. När jag till slut fick stiga upp från britsen och beskåda mig själv, var jag alldeles gul och luktade indisk gryta. En av ingredienserna i kryddblandningen var otvivelaktigt gurkmeja. Jag tvålade in mig med en svamp, duschade, bastade, tvålade in mig igen och duschade och bastade och tog ett dopp i den kalla ån och bastade igen och tvålade in mig, men jag kunde ändå inte helt få bort den svaga gula färgen som min hud fått.
Jag luktar fortfarande svagt av gurkmeja...