finnar vet allt hur man festar

Som jag nämnt tidigare, så är jag i Finland för tillfället. Hos min mammas kusin Tarja. Igår var vi bjudna på fest hos hennes bror Pekka. Han hade varit i Estland med sitt jaktlag och skjutit ett hundra kilo tungt vildsvin. Det hade tillagats i en jordgrop med kol i åtta timmar och nu skulle här festas. Det var Pekkas jägarvänner, några av hans frus väninnor och så vi. Det var upplagt för en riktigt vild kväll.
Jag är skeptisk till hela den här jägargrejen. Det är inte som att jag har något emot att de jagar, det får de gärna göra om de vill, men jag tycker att dessa män gått lite överstyr. De har som plan att skjuta jägarnas stora fem. Vilka det är exakt vet jag inte, men förra året hade de varit i Kenya och skjutit en buffel, och i augusti ska de till Kanada för att jaga björn. Björn! Och så vildsvin nu. Det var nästan så att jag skrattade åt hela grejen. Men jag vågade inte riktigt, man vet aldrig hur det skulle kunna tas. Kanske de skulle plocka fram sina gevär?
Mycket alkohol blev det i alla fall. Och rediga finska män som bara blev pratgladare och pratgladare tills de inte gick att få tyst på. (Fast värst var faktiskt Hari, mammas vän den indiska massören som är här nu under sommaren, och honom skrattade jag faktiskt öppet åt, han var så barnsligt upp i varv, började snacka kunskapsteori som om det var han som kom på den (antagligen har han inte pluggat filosofi) och förklarade att om man tränar kan man äta vad man vill.) En av jägarna raggade på mig och snubblade på sina egna ord, medan hans fru satt brevid honom skrattandes och sa att "fan vad du gör bort dig nu, hon är nitton". Tillochmed jag fick i mig en del, eftersom värdinnan var helt omöjlig, det var som att hon ville bevisa något, så fort man druckit hälften av sin dricka kom hon med en ny burk öl eller cider eller såndär finsk burkgin och man bara drack för att göra henne glad.
Och självklart bastades det. Finska män med ölmagar gick runt med bara en handduk runt midjan och en öl i näven. Rödspräckliga och svettiga. Riktigt rediga karlar.
Någon gång på småtimmarna blev det till slut dags att ta sig hem. Det var kolsvart och hade börjat regna. Och Tarja fick något bestämt i blicken och ledde in oss på den rakaste vägen tillbaka - rakt genom havrefältet. Så där gick vi, två finska damer, en babblande indier och en skrattande blandras, med havren upp över låren. Våra byxor blev helt genomblöta. När vi nästan nått till andra änden av fältet sa Hari nåt som fick Tarja att skratta så att hon tappade balansen och ramlade omkull och det var helt omöjligt att få upp henne igen, hon skrattade och vi skrattade och det blidades ett stort hål i havren och över allt bara fortsatte det regna.

Den natten sov jag riktigt djupt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback