[under uppförande]

Det var en helt vanlig dag i skolan idag, bortsett från att det kändes lite konstigt att vara tillbaka. Men så kom litterär gestaltning, halv tre till fyra och det började bli mörkt utanför fönstret och jag freaker alltid ut på litterär gestaltning. Jag sitter och pratar för mig själv om hur korkade jag tycker att uppgifterna vi får är, en gång grävde jag i temaettornas pyssellåda, för vi har litterär gestaltning i temaettornas gamla, trygga hemklassrum. o, those were the days. eller inte... Ja, i alla fall, jag grävde i temaettornas pyssellåda och hittade en silverfärgad krita och började måla på mig själv med den. Jag kom så långt att jag hann övergå från vänsterhanden upp på armen. Min hud fick ett metalliskt skimmer och Amanda sa att jag var en robot.
Idag började vi skriva dikter. Jag hatar att skriva dikter. Prosa går alltid att tvinga fram, för det är logiskt. Lyrik är inte logisk. Den är känslosam och blodig och svår. Jag kände mig inte alls sån idag. Men läraren sa att vi skulle skriva tokdikter och så gav hon oss ett par första rader och sen satte hon sig ute i korridoren för att ha betygssamtal. Jag tänkte att jag tokar till det helt. Eller nej, det började faktiskt med att Amanda sa att jag kan ju sätta mig under bordet (jag brukar ramla ner på golvet ibland på litterär gestaltningslektionerna, i såndär skapartorkaångest utfreakningsmanér). Och då gjorde jag det. Satte mig under bordet. Sandra drog isär borden lite så att det blev en liten kiklucka och så fick jag tag i hennes brun- och rosastickade tumvante och satte på mig den på högerhanden, som en inspirationshatt liksom fast vante istället. Och så satt jag där under bordet och skrev en dikt och sa helt random grejer (jag förstår inte var jag får saker ifrån iband) och jag vet inte riktigt om mina klasskamrater garvade för att jag var rolig eller för att de bara tyckte att jag var såå pinsam. Sandra tog i alla fall kort på mig, genom kikluckan i bordet:



Och såhär blev dikten:

Min gröna fästman står i farstun
i sin blå hatt och röda skor
och vill gå med mig
på en gul promenad
men jag är inte klar
med den turkosa julskinkan
så han får ett snällt
men violett nej.

Åtminstone jag hade kul!