[under uppförande]

Folk var ganska tröga på fotolektionen, så jag började lyssna på musik medan jag väntade på att de skulle bli klara. Sandra var också klar. Och så började Mitt Gullbergs kaj paradis spela helt utan förvarning och jag fick spel. Okej, Håkan Hellström kanske inte är varken ett musikaliskt eller poetiskt geni, men han kan det där med energi och bitterljuv glädje. Jag var bara tvungen att dansa. Min dag hade varit piss och jag behövde energin. Så jag dansade ut i korridoren och Sandra följde efter och skrattade och tog kort på mig och tycker att jag är ännu stördare och frågade varför jag alltid får spel på de lektioner som hon är med på. Kanske är det lite som att det inte är någon mening att göra störda saker om man inte har någon publik. Visst skulle jag göra dem ändå, men kanske överdriver jag det lite lite bara för att få henne att skratta. För det får mig att skratta - att förvåna.


Sen la vi oss på golvet och var lite filosofiska om golv. Sandra är duktig med sin kamera. Och annars också.