hej

Jag har gått in i en återvändsgränd. På söndag fyller jag nitton och jag funderar på om jag inte borde ställa in fikat jag bjudit fyra personer på - jag vill inte vara värdinna. Min artonårsdag var ett trauma. Jag orkar inte umgås med människor. Jag går runt i tron om att människor egentligen inte vill umgås med mig när jag är såhär. Jag vet inte om det är sant, men jag låter dem slippa för säkerhets skull. Om jag inte hade Sandra i skolan skulle jag inte prata med någon alls någonsin och jag skulle vara nöjd. Sandra tvingar mig att prata. Jag tror att det är bra. Och jag fortsätter sticka. Hans, svenskläraren, kom fram till mig idag och frågade vad det skulle bli och sa att han precis gjort klart ett par sockor och att han också tyckte om att sticka, att det är avslappnande och meditativt. Han slutar aldrig att förvåna, Hans.

Det här är mitt hundrade inlägg. Det är rätt duktigt. Med tanke på att jag började blogga i december och så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback