[under uppförande]

Jag och min kära mor pratade igen. Efter två dagar av julstök kunde vi äntligen sätta oss ner vid vårt underbart tomma bord i vårt underbart rena kök och äta lunch. Och helt utan sammanhang, mitt emellan prat om morgondagens program och förra julen, sa hon:
- Kati, börja ta hand om växter (på finska förstås), det är nästan som att ha husdjur. Du kan gå runt i lägenheten och vattna dem och prata med dem och låta dem hjälpa dig att hålla dig rotad. Och när det inte går längre, då ska du gå till dina vänner och säga att du behöver hjälp, att det inte finns någon mening med ditt liv längre, för inte ens dina krukväxter klarar av att hålla sig vid liv. Krukväxter är bra för själen, Kati, att prata med dem och ha något att ta hand om.

Och jag tror att vi är mer lika än vad jag låtsas om, jag och min mamma. Sättet att säga saker på tal om ingenting som om de var upplockade ur intet, men som man, om man bara lyssnar, inser är en välformulerad tanke som grott ur detta slutna huvud.