eremiten i Hundby IX
Någon gång mellan nittonde och tjugonde augusti
Igår hade pappa sin femtioårsfest. Till en början gick det bra, men sen började gästerna komma och alla ställde samma fråga och jag kunde bara inte hitta på fler sätt att säga JAG HAR INGEN ANING OM VAD JAG SKA GÖRA AV MITT LIV och le samtidigt, så ungefär halva tiden gömde jag mig inne i gäststugan med min dator (vars halva hårddisk numera är ett mycket talande bevis för att jag är en av den där halvmiljonen svenska brottslingar). Senare gömde jag mig även för alla fulla vuxna. Jag hatar alkohol.
Och idag runt fyra åkte pappa och Anna tillbaka till stan och jag är kvar här. Jag är apatisk. Jag får uppslag hela tiden, saker jag skulle kunna skriva om, men jag skjuter dem ifrån mig för jag orkar inte börja formulera mig. Jag vill bara inte. Jag vill inte ens lyssna på musik. Kameran ligger övergiven på bordet och gråter. Jag kan inte sova.
den där frågan är så tröttsam.
som om allt det viktiga handlar om det.
så är det inte.
det ordnar sig katja, allt behöver inte bestämmas nu.
även om det känns så.
kände så också, den där stressen, paniken och det där (vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv?)