äntligen äntligen hemma

Det känns verkligen SÅ bra att vara hemma igen. Det är därför man ska resa bort, vara borta riktigt länge - så att man kan få uppleva den här underbara känslan av att Komma Hem.
Igår gick jag på Söderpromenad med Kirke och Zorro. Vi satt vid reggaefiket en bit från Tanto i solen och pratade, pratade, pratade, sådär som bara jag och Kirke kan. Eller kanske snarare, sådär som jag bara kan med Kirke. Hon var också precis hemkommen (från båten, detta hennes sommarjobb som rotat in sig i hennes själ med den starkaste hatkärlek som hon känt inför någonting någonsin tidigare). Vi pratade igenom våra bekymmer och glädjeämnen, vi förlöste varandra. Det var en perfekt dag.

Och idag fikade jag hemma hos Agnes. Fina, fina Agnes. Agnes som jag lärde känna när vi flyttade in i lägenheten bredvid hennes när jag var tre och hon två, lägenheten som jag fortfarande bor i. Och hon bor bara ett kvarter bort. Vi var nästan oskiljaktiga när vi var tre, fyra, fem. Nu träffas vi inte så mycket längre, men ändå är det alltid som att komma hem att träffa henne. Så naturligt.
Sen åkte jag in till stan och träffade Sandra. Och jag vet att jag blir för mycket nu, men Underbara Underbara Sandra. Jag gick i affärer med Sandra. Pratade och provade skor. Det finns ingen som jag tycker om att gå i affärer så mycket med som med Sandra. Jag hittade ett par skor (som gav mig skoskav, men det är som det ska såhär i början) och en alldeles, alldeles underbar klänning. Jag tycker egentligen inte om att shoppa, men med Sandra och med Malin är det roligt.
Och Malin, Malin ska jag bjuda på tårta på fredag. Tillsammans med Frida. Imorgon ska jag träffa Ellen. Och i helgen Fiona. Jag är tillbaka i svängen igen.




Men nu känns det precis som att jag har feber. Och jag har ont i halsen. Helt plötsligt. Fan!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback