vi som aldrig kallades hora II

Och det är faktiskt sant. Jag har aldrig kallats hora, åtminstone inte så att jag hört det. Inte något annat heller. Det värsta skällsord någon har gett mig var när Calle skrev Katja är en bitch på en stol i engelskasalen. Det var i sjuan kanske och jag hade sagt åt honom att sluta gunga på stolen, för det gjorde att bordet sköts framåt och trängde in mig i mitt bord.

Jag läser Vi som aldrig sa hora. Jag läste Sandor slash Ida och Pappa pralin. Jag såg Hip hip hora och Fjorton suger. Och undrar om det verkligen är så hemskt att gå i högstadiet. Var Sverigefinska skolan i Stockholm, där jag gick från ettan till nian, ett enormt undantag, en skyddande bubbla från det hårda tonårslivet? Vad har jag för snedvriden verklighetsbild egentligen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback