[under uppförande]

Jag har suttit i evigheter och skrivit på min kritiska granskning av debattartikeln. Nästan fyra timmar nu. I skolan. Jag har sett städarna komma och gå. Det har gått fruktansvärt trögt, men nu är jag klar med det första utkastet.
Under någon av de mörkaste stunderna under min pluggsession satte jag mig och började räkna ut vad mitt snittbetyg skulle bli ifall allt jag har kvar att göra skiter sig, men jag har svårt att förhålla mig till resultatet.

De senaste tre dagarna har varit helt galna, jag har verkligen inte haft tid med någonting, jag har bara suttit och pluggat eller tänkt på alla grejer jag måste hinna med eller sprungit runt som en huvudlös höna. Det är ungefär så jag känner mig, en huvudlös höna. Eller är det inte ganska talande att jag har en lista på säkert tio idéer som jag fått och bara måste skriva om, men jag har inte hunnit göra mer av dem än att kladda ner ett par stödord. Och den bara växer, listan. Men jag lär inte få hinna ikapp än på ett par dagar, en vecka minst. Säg mig någon hur jag ska överleva.

---

Men jag går tydligen på Stockholms populäraste gymnaiseskola. Så står det i Metro idag. 2,2 sökande för varje plats. Och det är väl trevligt att veta. Att jag bara genom att gå där på sätt och vis blir inne. Här får alla vara sig själva och utvecklas som personer säger eleverna som intervjuas. Kan hända att det är sant. Men lite lustigt tycker jag att det är att fem av sju elever som de intervjuat går i teater/dansklassen. Jag tror inte att de har en objektiv syn på skolan. De vet väl inte ens vad objektivitet är. Oj, hoppsan, där tog jag nog i lite. Inget ont om Södra Latin. Överlag har jag faktiskt trivts mycket bra. Och inget ont om esteterna heller, jag gillar esteterna, i vanliga fall, men idag gillar jag ingen. Idag har mitt snälla, trevliga, charmiga jag ätits upp av stressen.