vi lånar av varandra
Jag lyssnar på Stevie Wonder. Det är lagom nu när jag fortfarande är sjuk, febern har gått upp och jag snorar fortfarande och pappa tvingade mig att fixa ersättare på stallet och han fixar mina krävande mostrar. Imorgon ska jag åka till Finland och leva i karantän på övervåningen för att inte smitta mormor. Jag pratade med Kaarina idag, hon sa att mormor är tillräckligt pigg för att klaga på hennes sätt att skala kolrötter. Så julen kanske blir helt okej ändå. Men min mp3-spelare är inte tillbaka än, det tar lång tid att sätta in ett nytt batteri, så jag får klara mig med min gamla cd-freestyle och tio skivor. Synd att jag inte äger en enda Stevie-skiva. De är pappas. Jag brukar iförsej låna av honom, jag försöker då och då lura till mig Abbey Road med Beatles för det är ju ändå bara jag som lyssnar på den, när pappa är hemma lyssnar han bara på jazz, det är i mp3-spelaren på tunnelbanan som han lyssnar på all annan musik. Så jag tycker att jag gott kunde få ha Abbey Road i min cd-hylla. Men han är en hamster, min pappa, han samlar på allting. Jag får nöja mig med min The White Album.
Mycket av min musik har jag fått av pappa. Beatles, Stevie Wonder, Jan Johansson. Det var hans Bob Dylan-skivor jag hittade och började lyssna på när jag var fjorton. Hela musikintresset är nog från honom, det har liksom alltid funnits där. Ibland förvånas jag över hur bra pappa och Anna passar ihop, trots att Anna hatar musik, hon stänger oftast av stereon när hon kommer hem, och så har vi min pappa vars största intresse är att sitta vid datorn och mecka med sin mp3-spelare, lyssna på musiken och försöka få in allt det bästa. Han har en hel hög bokhylla med skivor. Och ändå går de så bra ihop. Det fascinerar mig. Jag blir galen när mamma kommer hem och stänger av min musik, hon står bara ut med den om den är lugn, typ Twentysomething med Jamie Cullum, eller Blue med Joni Mitchell. Hennes cd-hylla består bara av Simon and Garfunkel, Peter Gabriel och diverse klassiska kompositörer, Mozart och Vivaldi och Sibelius.
Men det har skett en liten förändring. På senare tid har det inte bara jag som fått musik av pappa. Nu har det hänt flera gånger att jag lyssnat på musik och han har kommit in, lyssnat och frågat vem det är och så har han lagt över det på sin mp3-spelare. Så gick det med Jamie Cullum, så till den grad att jag gick på Jamies konsert här i Stockholm med honom. I våras, när jag började lyssna på Frida Hyvönen, förälskade sig han också i henne. Och nu senast Ed Harcourt. Jag satt häromkvällen och lyssnade igenom min lilla samling med Ed-skivor på datorn och pappa kom och ställde sig i dörröppningen till datarummet. "Vem är det här? Det är ju bra" sa han och så hamnade Here be monsters, Strangers, From every sphere och The beautiful lie i hans mp3. Det är det enda han lyssnar på just nu. Han pratar om Eds underbara röst, att den inte är vacker men att den har så mycket känsla i sig. Och det är så kul att prata musik med pappa. Vi är verkligen lika mycket nördar båda två. Och jag har inte riktigt någon annan att musiknörda mig med, ingen av mina vänner är intresserad av musik på det sättet. Men jag kan alltid prata med min pappa. Jag har märkt att jag pratar mycket om honom också. Jag vet inte om det gör mig jobbig på något sätt. Häromveckan sa Viktor att min pappa typ är hans idol, för att han har ett så schysst jobb. Och herregud, Kirke som tydligen höll ett hyllningstal om honom på min 18-årsfest när han kommit för att kolla hur det var på kvällen och jag var och pratade med honom. Men han är ju rätt cool, min pappa, och han vill "hålla sig uppdaterad". Så nu är hans nya idol Ed Harcourt.
Mycket av min musik har jag fått av pappa. Beatles, Stevie Wonder, Jan Johansson. Det var hans Bob Dylan-skivor jag hittade och började lyssna på när jag var fjorton. Hela musikintresset är nog från honom, det har liksom alltid funnits där. Ibland förvånas jag över hur bra pappa och Anna passar ihop, trots att Anna hatar musik, hon stänger oftast av stereon när hon kommer hem, och så har vi min pappa vars största intresse är att sitta vid datorn och mecka med sin mp3-spelare, lyssna på musiken och försöka få in allt det bästa. Han har en hel hög bokhylla med skivor. Och ändå går de så bra ihop. Det fascinerar mig. Jag blir galen när mamma kommer hem och stänger av min musik, hon står bara ut med den om den är lugn, typ Twentysomething med Jamie Cullum, eller Blue med Joni Mitchell. Hennes cd-hylla består bara av Simon and Garfunkel, Peter Gabriel och diverse klassiska kompositörer, Mozart och Vivaldi och Sibelius.
Men det har skett en liten förändring. På senare tid har det inte bara jag som fått musik av pappa. Nu har det hänt flera gånger att jag lyssnat på musik och han har kommit in, lyssnat och frågat vem det är och så har han lagt över det på sin mp3-spelare. Så gick det med Jamie Cullum, så till den grad att jag gick på Jamies konsert här i Stockholm med honom. I våras, när jag började lyssna på Frida Hyvönen, förälskade sig han också i henne. Och nu senast Ed Harcourt. Jag satt häromkvällen och lyssnade igenom min lilla samling med Ed-skivor på datorn och pappa kom och ställde sig i dörröppningen till datarummet. "Vem är det här? Det är ju bra" sa han och så hamnade Here be monsters, Strangers, From every sphere och The beautiful lie i hans mp3. Det är det enda han lyssnar på just nu. Han pratar om Eds underbara röst, att den inte är vacker men att den har så mycket känsla i sig. Och det är så kul att prata musik med pappa. Vi är verkligen lika mycket nördar båda två. Och jag har inte riktigt någon annan att musiknörda mig med, ingen av mina vänner är intresserad av musik på det sättet. Men jag kan alltid prata med min pappa. Jag har märkt att jag pratar mycket om honom också. Jag vet inte om det gör mig jobbig på något sätt. Häromveckan sa Viktor att min pappa typ är hans idol, för att han har ett så schysst jobb. Och herregud, Kirke som tydligen höll ett hyllningstal om honom på min 18-årsfest när han kommit för att kolla hur det var på kvällen och jag var och pratade med honom. Men han är ju rätt cool, min pappa, och han vill "hålla sig uppdaterad". Så nu är hans nya idol Ed Harcourt.
Kommentarer
Trackback