J'aime français

Jag skulle skriva in låttitlarna till Amélie från Montmartre-soundtracket (det är så vackert och filmen har ju blivit kult vid det här laget) och jag kom på att herregud, jag saknar ju det här. Franskan. Inte gymnasiefranskan, den med Anna som jag så småningom började hata, nej, inte den, utan högstadiefranskan. Den med Paulina. Hon var mer som en vän än en lärare. Hon förmedlade en sån passion för franskan att jag helt rycktes med. Jag och Kirke kunde sitta på lunchen och bara prata franska, helt osammanhängande förståss och en hel massa kroppsspråk där våra ordförråd inte räckte till, men det var så roligt. Jag vill inte tappa allt det. Så jag har bestämt mig för att någon gång kanske jag ska läsa franska på Sorbonne i Paris. Det skulle allt vara bra coolt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback