det är mörkt när jag vaknar

Det är mörkt när jag vaknar och det är mörkt när jag går ut genom dörren, inpackad i en för stor halsduk. Efter en lång väntan har minusgraderna till slut kommit, men nu fryser jag om låren och fingrarna och tror inte längre att snön skulle lösa någonting.
På tunnelbanan sätter sig min gamla mattelärare en bit bort, det var längesen jag såg honom. Han var så snygg att han gjorde matte A till ett rent nöje, jag hade ju inget behov av att räkna, jag kunde sitta och följa linjerna i hans ansikte. Och han märkte inget. Disträ och snygg, det var vad han var. Sen blev han pappaledig och jag fick en ny lärare i matte B. Inte alls lika snygg, och det var väl bra för matte B krävde att jag räknade. Sen kom han inte tillbaka, den snygga, men jag har sett honom då och då. Jag tror han bor i Bagarmossen.
Nu sitter han mitt emot mig och jag får som alltid svårt att hålla masken. När jag kommer ur tunnelbanan håller en rosa rad på att slå hål på mörkret över taken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback